Kunskapsbanken
Vad gör jag när ett barn är utsatt i förskolan?
All förskolepersonal måste alltid agera vid kännedom eller misstanke om kränkningar. Här hittar du tips för att samtala med både yngre och äldre barn när en kränkning har skett i förskolan.
Hitta på sidan
Agera alltid på kränkningar i förskolan
Barn är alltid rättighetsbärare, och du som vuxen har ett ansvar att se till att inget barn utsätts för någon form av kränkningar, mobbning eller våld i förskolan. Det råder förbud mot alla former av kränkningar, trakasserier och diskriminering i förskolan. All personal måste alltid agera vid kännedom eller misstanke om kränkningar. Vid misstanke eller kännedom om att ett barn känner sig utsatt för kränkningar är du skyldig att anmäla detta till förskolans rektor, som i sin tur ska anmäla vidare till förskolans huvudman. Huvudmannen ska skyndsamt utreda händelsen och vidta åtgärder.
När det gäller kränkningar är Skolinspektionens rekommendation att som vuxen undvika att tolka eller värdera det som har hänt. Vuxna ska alltid utgå från barnets upplevelser. Men för yngre barn, som inte själva kan sätta ord på sina upplevelser, kan ni som pedagoger ibland behöva hjälpa till att tolka det som har hänt. Även om barnen själva inte kan sätta ord på en kränkning behöver ni som vuxna ta det på allvar och agera.
Efter att ni har gjort en anmälan om kränkande behandling är det viktigt att ni lyfter barnet som har blivit utsatt för kränkningar. Prata till exempel om barnets positiva sidor så att andra barn hör. Det är ett bra sätt att stärka barnet, och det hjälper barnen att se varandras positiva sidor.
Samtala med barn
Många barn som har utsatts för kränkningar känner ofta skam och maktlöshet, vilket kan medföra att de har svårt att berätta om sina upplevelser. De yngsta barnen kan även ha svårt att sätta ord på sina upplevelser. Det är därför extra viktigt att ni som pedagoger är uppmärksamma på vad som sker.
När ett barn berättar att hen känner sig utsatt för kränkningar är det viktigt att lyssna och ta reda på vad som har hänt. Ge barnet möjlighet att beskriva händelsen. Därefter genomför ni samtal med de barn som varit inblandade i situationen. Samtalen bör ske individuellt och ska fokusera på konkreta händelser.
När du pratar med det eller de barn som har utsatt, tänk på att skilja på person och handling. Det är handlingarna som är felaktiga och behöver förändras. Om barnen blir skuld- och skambelagda lär de sig antagligen inte hur de ska agera när en liknande situation uppstår.
Samtal med yngre barn på förskolan
Ibland kan det vara svårt att prata med yngre barn om kränkningar. Hjälp då barnen att sätta ord på sina känslor genom att exempelvis säga ”Jag ser att du är arg. Ser du att Leo är ledsen nu?” Genom att kontinuerligt arbeta med att sätta ord på olika känslor hjälper ni barnen att träna sin empati. Använd exempelvis fraser som:
- ”Jag känner mig nöjd idag”
- ”Jag ser att du känner dig obekväm nu”
- ”Titta, vad de ser glada ut”
- ”När du gör så kan andra barn bli ledsna”
Samtal med äldre barn på förskolan
Seriesamtal
Det kan även vara svårt att prata med de äldre barnen på förskolan om kränkningar. Då kan ni använda er av så kallade seriesamtal, vilket innebär att ni tillsammans ritar upp situationen och vad som har hänt. Seriesamtal ger insikt om orsak och verkan, och sätter händelserna i ett sammanhang. Rita upp kränkningssituationen tillsammans med barnet och prata under tiden om vad som hände, och hur de inblandade kände. Ni kan sedan rita upp en alternativ situation och visa hur barnet hade kunnat göra i stället och prata om hur de inblandade hade känt då. På så sätt visar ni alternativ och gör barnet delaktigt i lösningen.
Lyssna och ställ frågor
Undersökande samtal handlar om att lyssna och låta barnet sätta ord på det som har hänt. Utgå från händelseförloppet och försök hålla samtalet så konkret som möjligt. Din viktigaste uppgift är att trösta, validera och ta reda på vilka känslor barnet har utifrån det som har hänt.
Använd öppna frågor i samtalet, för att få en så omfattande och rättvis bild som möjligt. Här är några exempel:
- Berätta vad som hände.
- Vad hände sen?
- Hur blev det för dig då?
- Berätta vilka som var där.
- Vad hände innan situationen blev kränkande?
För att skapa möjlighet för barn att berätta sin historia med egna ord så bör du ställa frågor som öppnar upp för ett berättande, till exempel:
- Beskriv vad som hände från början.
- Berätta gärna vad som gjorde att du kände dig ledsen, sårad och mindre värd?
Låt också den som har utsatt beskriva vad som har hänt, varför det blev som det blev och hur hen tänkte. Fråga barnet vad hen behöver för stöd för att liknande saker inte ska hända igen.
Ta inte över samtalet
Det är viktigt att låta barnet prata till punkt. Undvik att som vuxen komma med egna förslag och lösningar. Kom ihåg att det här samtalet handlar om barnets upplevelse, även om du som pedagog behöver hjälpa barnet att sätta ord på det som hänt, och tolka situationen. Vi vuxna kan ibland tendera att ”ta över” i samtal med barn. Då riskerar vi att barnet sluter sig och inte vill berätta mer. När barnet har berättat klart bör du återberätta vad hen har sagt, så att både du och barnet vet att du har förstått och inte missat något.
Berätta om fortsättningen
Innan ni avslutar samtalet bör du berätta om vad som kommer att hända efter samtalet. Berätta för barnet att ni i förskolan har en skyldighet och ett ansvar att se till att kränkningar upphör och att barnet ska känna sig tryggt i förskolan.
Berätta att ni kommer att kontakta de inblandade barnens vårdnadshavare för att berätta vad som har hänt. Låt barnet veta att ni kommer att ha fler samtal med de inblandade barnen för att följa upp vad som har hänt och hur de mår.