Kunskapsbanken
Ofrivillig ensamhet i förskolan
Vad är ensamhet? Ensamhet kan vara självvald medan ofrivillig ensamhet handlar om en upplevelse eller känsla av att inte känna sig önskad, efterfrågad eller delaktig. Här hittar ni kunskap och tips för att motverka ensamhet i förskolan.
Hitta på sidan
Vad är ofrivillig ensamhet?
Ensamhet kan ibland vara självvald. Ett exempel på självvald ensamhet kan innebära ett behov av att dra sig undan för att kunna återhämta sig och få tid för att reflektera och vila. Denna typ av självvald ensamhet gäller för både barn, unga och vuxna.
När det inte är en självvald ensamhet brukar vi på Friends säga att det handlar om ofrivillig ensamhet. Ofrivillig ensamhet handlar om en upplevelse eller känsla av att inte känna sig önskvärd, efterfrågad eller delaktig i en grupp och att ens delaktighet är villkorad av någon eller några andra. Barn kan också beskriva denna typ av ofrivillig ensamhet och utanförskap som en känsla av att bli bortvald.
Det är många barn som bär på erfarenheter av att vara ensamma, utan någon att leka eller prata med på förskolan.
Ofrivillig ensamhet kan vara social eller emotionell
- Social ensamhet: Att känna sig ensam på grund av att en inte har några eller få kompisar att vara med.
- Emotionell ensamhet: Ensamhetsforskaren Niina Junttila, definierar emotionell ensamhet som avsaknad av en nära och viktig relation till någon annan. Trots att barnet är omgivet av familj och kompisar kan hen sakna en nära människa att anförtro sig till.
Ofrivillig ensamhet är en form av mobbning
Att ha kompisar och sociala sammanhang och att inte känna sig ensam är ett grundläggande mänskligt behov. Att inte känna sig inkluderad och självklar i en grupp, eller att inte känna sig sedd och efterfrågad, är exkluderande och exempel på psykisk eller relationell mobbning.
Det finns en stark norm idag att ha många vänner, ett rikt socialt liv och att ha bästisar. För ett barn kan självbilden och självkänslan försämras för de som står utanför den sociala normen gällande gemenskap och umgänge. Om ett barn inte blir tillfrågad i leken och inte har en given lekkompis på förskolan kan känslan av att inte vara önskvärd bli väldigt påtaglig.
Konsekvenser av ofrivillig ensamhet
Forskning visar att barn som ständigt utesluts lätt hamnar i en negativ utvecklingsspiral. De tenderar att ha negativa förväntningar på sig själva och andra, exempelvis “de säger alltid nej när jag frågar om jag får vara med i leken” eller “jag får inte vara med, de hatar mig”. Effekten blir ofta att barnen antingen blir utåtagerande eller passiva och inneslutna. Detta leder i sin tur till att andra barn får en negativ gemensam bild av det uteslutna barnet, exempelvis “hen vill ju vara ensam”.
Att ett barn systematiskt utesluts kan leda till att barnet går bakåt i lekutveckling i stället för framåt. När ett barn däremot deltar i leken, med andra barn på lika villkor, bygger det upp självkänslan medan den som systematiskt utesluts dräneras på självkänsla. Bryter vuxna inte mönstret kan en långtgående effekt bli att barn utvecklar en inlärd hjälplöshet – det vill säga att barnet utvecklar känslor som “jag kan inte påverka någonting” och “det spelar ingen roll vad jag gör”.
Du som vuxen i förskolan kan ge positiva signaler, exempelvis genom att “höja” barn som utesluts och upplever ensamhet, och se till att de hamnar i positiva och spännande situationer som andra barn vill vara med i. Det kan leda till att de andra barnen kan omvärdera sin bild av förskolekompisen.
Förskolans ansvar att motverka ofrivillig ensamhet
Förskolan ska varje dag arbeta för att stärka positiva värden och skapa förutsättningar för lika rättigheter och möjligheter.
Så snart en anställd på förskolan får veta att ett barn känner sig utsatt ska de anmäla situationen till rektor, som i sin tur ska anmäla till huvudman. Huvudmannen har ansvaret att utreda vad som har hänt och vidta åtgärder för att förhindra fortsatt utsatthet och ensamhet.
Hur kan förskolan motverka ofrivillig ensamhet?
Förskolans trygghetsarbete behöver vara både främjande, förebyggande och åtgärdande. För att minska antalet utsatta barn som upplever ofrivillig ensamhet måste förskolan lägga mest fokus på det främjande och förebyggande arbetet. Här är förslag på insatser för att motverka ofrivillig ensamhet och utanförskap på er förskola:
Upptäck ofrivillig ensamhet och utanförskap
För att få information om och kunna förebygga ofrivillig ensamhet och utanförskap behöver förskolan systematiskt kartlägga barnens upplevelse av utsatthet och dokumentera, analysera samt kritiskt granska den insamlade kunskapen.
Fundera gärna på följande
- Vilka metoder använder ni på förskolan för att ta reda på hur barnen upplever situationen på förskolan? Hur ofta gör ni detta? Är det tillräckligt?
- Hur utvärderar ni främjande och förebyggande insatser? Hur kan ni utveckla era utvärderingsmetoder?
- Vilka olika strategier och tillvägagångsätt använder ni för att kartlägga och upptäcka ofrivillig ensamhet och utanförskap? Är arbetet effektivt?
- Vilka strategier använder ni när ni ser att någon är ensam och att det finns barn som inte kommer in i gruppen eller leken? Behöver ni utveckla fler strategier?
- Finns det mönster av självvald ensamhet och barn som väljer att inte vara med? Fundera tillsammans med kollegor på om det rör sig om självvald ensamhet eller en ofrivillig ensamhet.
- Hur kan ni närma er barnens perspektiv och ge barnen inflytande i förskolans trygghetsarbete?
Upptäckande kartläggning
Gör en kartläggning med fokus på barnens lekmönster eller vänskapsrelationer. Utifrån den kan ni ta fram åtgärder för de barn som eventuellt inte ingår eller inte uppfattas ingå i en social gemenskap.
- Behöver barn i barngruppen hjälp att utveckla lekstrategier för att komma in i lekar? Hur kan ni som pedagoger vara ett stöd i detta?
- Vad kan vara uteslutande och leda till ensamhet? Kan vi skapa miljöer som främjar barns känsla av inkludering, samhörighet och solidaritet?
Närgranska barns lek
Fundera över hur ni på förskolan kan arbeta för att upptäcka när lek mellan barn sker på olika villkor, eller att ett barns deltagande i lek villkoras av ett annat barns godkännande. Vilka olika roller och positioner har barnen i olika lekar på förskolan? Genom att närgranska leken kan ni få syn på nya sidor av barnen och deras relationer. På så sätt kan ni tidigt upptäcka ojämlika relationer, status och hierarkiska strukturer i barngruppen som kan leda till otrygghet, utanförskap och ofrivillig ensamhet. Genom att granska och analysera den fria leken på nära håll tryggar ni att leken blir något positivt för alla barn.
Läs mer om att närgranska barns lek: Lek och relationer i förskolan
Främja och skapa tillitsfulla relationer
Stöttande och tillförlitliga vuxna bidrar till en tryggare miljö, trivsel och välmående. Detta är något som ofta sker naturligt på förskolan. Men det kan vara bra att fundera på hur ni kan skapa trygga och tillitsfulla relationer mellan vuxna och de barn som upplever ofrivillig ensamhet. Bra relationer med barn ökar också chansen att ett barn som känner sig ensamt och upplever ett utanförskap berättar det för dig som vuxen. Förtroendet byggs också upp då ni tar er tid att lyssna, eller finns som stöd i konfliktsituationer.
Tips på hur ni kan skapa tillitsfulla relationer
- Lär känna varje barn:
Alla barn vill känna sig sedda av vuxna i sin närhet och känna att de bryr sig om dem. En sak du kan göra är att ta reda på något som varje barn tycker om eller är intresserad av. - Var en förebild:
Barn ser och lär sig av vuxnas ageranden, de gör inte som ni säger – de gör som ni gör. Det är därför viktigt att du funderar på hur du pratar och agerar för att vara en bra förebild för barnen. - Lyssna aktivt:
Barn behöver få berätta om sina erfarenheter och tankar om att känna sig utanför eller ensamma och det behöver finnas föräldrar eller andra vuxna som lyssnar.
Källor:
- Barns syn på vuxna: att komma nära barns perspektiv, Elisabeth Arnér, Britt Tellgren, Studentlitteratur, 2006
- Hissad och dissad – om relationsarbete i förskolan, Margareta Öhman, Liber, 2009
- Social Competence and Loneliness During the School Years, Niina Junttila, 2010
