Bemöta härskartekniker inom barn- och ungdomsverksamhet

Osynliggörande handlar om att göra så att någon inte känner sig sedd eller viktig. Det kan även vara att bli bortglömd, förbigången eller ”överkörd”. När ingen lyssnar på en är det lätt att känna sig maktlös och osynliggjord. Detta sker genom gester som exempelvis himlande med ögon, viskningar, skratt eller suckar.

Till exempel, när ett barn med hög status osynliggör ett annat barn kan det vara lätt att andra följer efter. Barn som blir utsatta för osynliggörande kan tappa tron på sig själva eller känna sig mindre värda, oviktiga och betydelselösa.

Exempel

• Kajsa sitter tillsammans med en grupp tjejer efter pianolektionen, alla pratar med varandra förutom med Kajsa. När hon säger något är det ingen som lyssnar. Kajsa ser att en av tjejerna himlar med ögonen när Kajsa säger något.
• Ditte ser ett inlägg på Instagram, alla hennes kompisar från konfirmationsgruppen är på bio, men ingen har frågat Ditte. När hon tar upp detta med sina kompisar säger de: ”Vi glömde visst att lägga till dig i vår biogrupp, men vi behöver ju inte alltid göra allt tillsammans, eller hur?” Ditte känner sig bortglömd och överkörd.

Motstrategi

Hjälp barn och unga att våga ta plats! Träna dem i att våga agera direkt och uppmärksamma det som sägs eller görs. Detta kan såklart vara svårt och inget som kommer på en gång. Exempelvis kan de säga: ”Det där var inte okej” eller ”Hörde jag rätt när du sa…?” Det är bättre att använda frågor än en direkt anklagelse. I vissa lägen kan barn och unga också testa att använda humor för att avväpna, till exempel: ”Oj, nu glömde du visst att presentera mig, men sådant kan hända även den bäste.”

Främjarteknik

För att bidra till en miljö där osynliggörande inte förekommer är det viktigt att alla barn tas på allvar. Träna de barn du möter i att bry sig om andra barn. Synliggörande handlingar handlar om att ge andra barn bekräftelse och uppskattning. Prata med barn och unga om att låta alla komma till tals och låta alla få tala till punkt.

Tips till dig som ledare

• Tilltala alla barn och unga med namn
• Starta aktiviteten först när alla är närvarande. Du kan med fördel starta eller avsluta aktiviteter med en runda där alla (om de vill) får säga något i tur och ordning utan att bli avbrutna, till exempel vad de tyckte om dagens aktivitet eller vad de mest ser fram emot inför ett kommande läger, aktivitet eller liknande.

Undanhållande av information (medvetet eller omedvetet) handlar om att den utsatte får sämre förutsättningar att förbereda sig eller göra sin uppgift. Upplevelsen att andra har mer information kan vara obehaglig. Att ha kunskap, fakta och information ger auktoritet eller makt. Den som har auktoritet vill inte gärna lämna ifrån sig den. De som undanhåller information kanske rättfärdigar sitt beteende med att tänka: ”Det går snabbare om jag gör det själv” eller ”Om jag inte berättar denna information kommer det gå bättre för mig.”

Exempel

• Josef och hans kompisar, som går på gymnasiet, väntar på bussen. Kompisarna pratar om en fest som ska vara på lördag. Alla pratar om festen som om det vore självklart att alla vet vad det handlar om, men Josef har ingen aning.
• Miranda har varit sjuk i några dagar och frågar en kompis om hon kon få ta del av de senaste körsångerna som delades ut på körövningen. Kompisen säger att hon inte har fått några sånger, trots att Miranda vet att hon har det.

Motstrategi

Om ett barn märker att någon undanhåller information kan hen påpeka detta och säga att hen inte har fått all information. Barnet kanske känner sig dum när hen inte vet vad som ska göras, men så är det inte. Personen som undanhåller information vill få andra att känna sig dum.

Främjarteknik

För att barn och unga inte själv ska tillämpa ”undanhållande av information” bör du prata med barn och unga om vikten av att dela med sig. Prata med barn och unga om att alla inte har samma information och förutsättningar som hen har, och därför är det viktigt att dela med sig av information.

Tips till dig som ledare

• Samla deltagarna så att alla kan se och höra (gärna i en ring) innan du ger information.
• Ställ frågor som ”finns det några funderingar?” eller ”någon som vill att jag förklarar igen?”

Förlöjligande är ett beteende där den utsatte behandlas som lustig, inkompetent och otillräcklig. Det kan ske genom kommentarer, sarkasm eller en nedsättande jargong. Det kan vara att ett barns argument eller åsikt framställs som löjlig och oviktig. Det är en obehaglig upplevelse att bli förlöjligad och skrattad åt. Barn och unga som blir utsatta väljer därför ofta att anpassa sig för att smälta in och inte synas.

Exempel

• Farzad, som går i åk 5, får ofta nedsättande kommentarer om sin längd. Viktor som går i samma klass brukar skämta och säga: ”Borde inte du gå i årskurs 2, du som är så kort?” De andra eleverna brukar skratta åt Viktors kommentarer, vilket gör att Farzad känner sig ännu mer förlöjligad.
• Kim kommer med ett förslag till sin kolloledare, men får till svar: ”Så kan vi inte göra, det kommer du förstå när du blir äldre”, följt av ett skratt.

Motstrategi

En motstrategi till förlöjligande kan vara att ifrågasätta det som sker. Om barn och unga blir utsatta för förlöjligande är det bra att träna på att inte skratta med, utan att istället försöka bryta och analysera genom att säga: ”Vänta nu, vad var det du sa?” eller ”Nu skrattade ni bort något som jag tycker är viktigt.”

Träna barn och unga i att försöka hålla sig lugna, men där de får förklara att det som precis skedde inte känns okej. Säg till exempel: ”Jag tycker inte det är kul med sådana skämt eftersom många, inlusive mig själv, kan tycka att de är obehagliga. Det kan vara bra att tänka på nästa gång.”

Främjarteknik

Motsatsen till en kultur där förlöjligande sker, är en kultur där det visas respekt och stöttning.
Lär barn och unga att det alltid ska finnas utrymme att ställa frågor utan att bli förlöjligad. Understryk att det inte finns några dumma frågor.

Dubbelbestraffning är en härskarteknik som innebär att bestraffning sker oavsett vad du gör eller där alla möjliga val är ”fel”. På engelska brukar uttrycket ”damned if you do, damned if you don’t” användas för att beskriva dubbelbestraffning. Att bli straffad oavsett vilka val som görs kan leda till att barn och unga lägger ner mycket tid och energi på att försöka ”göra rätt”, vilket leder till att de låter andra människor tala om och bestämma hur de ska vara. Den som blir utsatt för dubbelbestraffning kan bli handlingsförlamad. Det känns hopplöst och det blir fel oavsett hur de beter sig.

Exempel

• Adnan kämpar hårt i skolan för att få samma betyg som sina kompisar. Han blir retad av dem när han inte når samma resultat som dem på proven. Samma kompisar blir också sura och arga när han är hemma och läser på inför nästa prov istället för att spela fotboll på gården.
• Linnea som vanligtvis är tyst får kommentarer från kompisarna att hon är blyg, feg och konflikträdd, men när hon väl säger ifrån så får hon höra kommentarer som: ”Vad fick du luft ifrån?” eller ”Jasså, nu passar det att prata”.

Motstrategi

Barn och unga vet vad som är viktigt för dem, hjälp dem att våga vara tydliga med hur de tänker! Om barn och unga är medvetna om att härskartekniken förekommer, då har de större möjlighet att distansera sig och se vad det egentligen handlar om – att det är en fråga om maktutövning. Om barn och unga vågar, kan de säga ifrån och ifrågasätta vad som pågår.

Främjarteknik

Motsatsen till dubbelbestraffning är hänsynstagande. Lär barn och unga att utgå ifrån att alla alltid gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar. Med hjälp av den tanken blir det lättare att inte döma, och att istället försöka hitta en konstruktiv lösning.

Osynliggörande, förlöjligande och dubbelbestraffning kan leda till känslor av skuld och skam. Skuld och skam kan resultera i en känsla av att inte duga och därmed känna sig misslyckad. När ett barn känner skuld kan det leda till att hen även skäms över sig själv. Skulden kommer utifrån, men upplevs inifrån.

Exempel

• Hannah känner sig dum och löjlig när hon berättar om lägret hon var på i helgen, då ingen lyssnar på henne.
• Parisa är förälder till ett barn som utsätts för kränkningar på fritidsgården. När hon lyfter detta med personalen får hon en känsla av att de bara tycker att hon gnäller och är en jobbig förälder som ställer för höga krav. Parisa blir osäker och känner sig som en gnällspik, medan hennes barn fortsatt blir utsatt för kränkningar.

Motstrategi

Träna barn och unga i att reflekta kring känslor av skuld och skam och varför de känner så. Om barn och unga blir medvetna om varför de känner skuld i vissa situationer kan det vara enklare att förstå och hantera en specifik situation.

Främjarteknik

Motsatsen till att påföra någon skuld och skam är att ge bekräftelse, uppbackning och stöd. Lär barn och unga att uppmärksamma det positiva en person bidrar med, i stället för att kommentera att någon gör fel.

Kommer du ihåg vilken härskarteknik som är vilken? Gör detta quiz för att testa dig själv.