Adrians berättelse ”Det var ingen som frågade om jag ville följa med eller hänga efter skolan” Start Kunskapsbanken Barn och unga Alla berättelser Adrians berättelse Alla berättelser Friends ambassadör Adrian Macéus berättar om sina erfarenheter av ensamhet och mobbning och hur det blev bättre. Fler berättelser Berättelse "Jag ville inte bli utpekad som annorlunda" – Vi som har en funktionsvariation eller är annorlunda vill inte bli undanskuffade, utan kunna delta om vi kan. Berättelse "Föräldrarna i klassen tyckte jag hade fel hudfärg" – Jag kände att det inte fanns någon plats för min hudfärg i klassrummet. Berättelse ”Vuxna på skolan respekterade inte mig när jag sa att mobbningen fortsatte” – Det var först då jag bytte skola som jag började uppleva en riktig skillnad. Berättelse ”En ny skola och ett hej var en viktig vändpunkt för mig” – Än idag undrar jag hur det hade gått med min skolgång om jag inte hade bytt skola. Berättelse ”Om jag någonsin fick vara med blev jag alltid vald sist” – Efter min erfarenhet av ofrivillig ensamhet har det fått mig att tänka till på hur man ska behandla andra människor. Berättelse "Min historia började efter att jag insjuknade i diabetes" – Jag var 9 år gammal. Mobbningen fortsatte på ett eller annat vis ända fram till att jag tog studenten. Berättelse "Vissa gånger var jag och mina mobbare vänner, andra gånger kunde dom knappt se mig utan att slänga skit" – Det eskalerade från vilken ful tröja jag hade till att jag skulle ta livet av mig för att världen skulle bli en bättre plats. Berättelse ”Känslan av maktlöshet finns med mig än i dag” – Jag insåg först flera år senare att det faktiskt var en misshandel som hade ägt rum. Berättelse "Jag kunde när som helst ta livet av mig" – Den här texten var aldrig tänkt att visas för någon men nu vill jag berätta min historia. Berättelse "För tillfället mår jag bra men mobbningen påverkar mig otroligt mycket idag." – Jag är rädd för att träffa nya personer då jag upplever en stress inom mig där jag inbillar mig att det kommer att bli som sist. Berättelse "Alla på skolan visste vad som pågick" – Jag minns allt ni sa till mig och allt som ni utsatte mig för. Och jag kommer aldrig någonsin att glömma det. Berättelse "Det jag var med om har satt djupa spår" – De sakerna som hände under högstadiet påverkar mig fortfarande och kommer antagligen alltid göra det. Berättelse "En dag ställde jag mig framför klassen och berättade allt" – Jag förklarade, jag grät, jag gjorde mitt bästa och framförallt berättade jag hur besviken jag var. Berättelse Emelies berättelse – Det värsta för mig var när vi skulle dela upp oss parvis eller i grupp, för jag stod alltid sist kvar. Berättelse "Jag hade en klump i magen i 10 år" – Blickarna de gav, orden de sa och sättet de stängde mig ute på gjorde så ont.
