Barn och unga berättar

– Efter min erfarenhet av ofrivillig ensamhet har det fått mig att tänka till på hur man ska behandla andra människor.

– Det eskalerade från vilken ful tröja jag hade till att jag skulle ta livet av mig för att världen skulle bli en bättre plats.

– Jag förklarade, jag grät, jag gjorde mitt bästa och framförallt berättade jag hur besviken jag var.

– Jag minns allt ni sa till mig och allt som ni utsatte mig för. Och jag kommer aldrig någonsin att glömma det.

– Jag kände att det inte fanns någon plats för min hudfärg i klassrummet.

– Jag var 9 år gammal. Mobbningen fortsatte på ett eller annat vis ända fram till att jag tog studenten.