Friendsrapporten 2023

Dessutom drabbar mobbning inte bara barnen här och nu, den kan också leda till ångest, depression och psykiska besvär långt in i vuxen ålder. Vilket i sin tur kan leda till svårigheter i studier, arbetsliv och relationer.

Mobbning är ett stort problem med långtgående konsekvenser. Men – det är ett problem som i stor utsträckning går att göra något åt. Det finns mängder av erfarenhet och forskning om hur mobbning kan minskas, och rätt åtgärder ger resultat snabbt.

Barn behöver trygghet för att må bra och för att kunna lära sig saker. Men många barn berättar för oss att de inte har någon trygg vuxen att vända sig till i skolan. De kraftiga nedskärningarna av skolpersonal runtom i landet förvärrar dagens akuta läge ytterligare. Barn och unga tvingas in i en arbetsmiljö med få lärare och minskad tillgång till elevhälsan.

För att vända utvecklingen behöver regeringen tillsätta en kommission mot mobbning, som tar ett samlat grepp och som kan föreslå skarpa åtgärder.

Vi kräver också att det ska finnas fler kuratorer i skolan. Idag kan en kurator ansvara för 1 000 elever.

Något som fler vuxna kan göra är att sluta normalisera och bagatellisera mobbning och kränkningar. Ett agerande som ger andra barn psykiska besvär, som gör att tusentals barn vägrar att gå till skolan, och i allra värsta fall gör att en ung person avslutar sitt liv är inte en normal del av barndomen. Mobbning är en form av våld. Och våld mot barn ska aldrig normaliseras eller accepteras.

Vad väntar vi på? Om politiker, skolan och vuxenvärlden gör en samlad ansträngning, så kan mobbningen kraftigt minskas. Det krävs kompetens, tid och resurser – men det är fullt möjligt.

Maja Frankel
Generalsekreterare, Stiftelsen Friends

På mellanstadiet uppger nästan varannan elev att de utsatts för kränkningar av en annan elev. Att alla barn har rätt att känna sig trygga i skolan är något som slås fast både i barnkonventionen och skollagen, men dessa rättigheter kränks dagligen.

Mobbning är när någon blir utsatt för upprepade kränkningar över tid. Det påverkar barns och ungas relationer, både till jämnåriga och till vuxna. Det är vanligt att barn och unga som blir utsatta för mobbning får skamkänslor, vilket gör det svårt att etablera och upprätthålla sociala band till andra människor. Barn som utsätts för mobbning har färre vänner, är mer ensamma och känner mindre tillit till vuxna i skolan.

14 procent av mellanstadieeleverna och 11 procent av högstadieeleverna rapporterar att de har utsatts för frekventa kränkningar.

Det är nära dubbelt så vanligt att elever med NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) är utsatta för frekventa kränkningar, det vill säga mobbning.

Det är tre gånger så vanligt att elever som identifierar sig som HBTQI+ är utsatta för frekventa kränkningar, det vill säga mobbning.

Var fjärde barn i Sverige (26 %) har återkom- mande psykiska besvär. Ju oftare elever har varit utsatta för kränkningar, desto högre grad av psykisk ohälsa har de också rapporterat. Bland de elever som utsatts för mobbning allra oftast rapporterar sju av tio att de har återkommande psykiska besvär.

Det är stora skillnader vad gäller psykiska besvär mellan tjejer och killar. Mer än var tredje tjej och knappt var femte kille har an- gett återkommande psykiska besvär.

34 procent av 10–18-åriga flickor och 18 procent av 10–18-åriga pojkar rapporterar återkommande psykiska besvär enligt Novus 2023.

Den psykiska hälsan påverkas hos barn som utsätts för kränkningar och mobbning. Självkänslan och livsglädjen minskar, och efter långvarig mobbning kan allt kännas meningslöst. Utsatta barn har sämre självkänsla, mer ångest och bär i större utsträckning på självmordstankar. Psykiska besvär är högre hos elever som utsätts för sexuella trakasserier, och även hos elever som utsätts för kränkningar av vuxna på skolan.

Otrygghet kopplad till specifika platser är vanligare bland mellanstadieelever än högstadieelever. 23 procent av mellanstadie- eleverna och 14 procent av högstadieeleverna upplever att det finns otrygga platser på deras skola.

När ensamhet inte är självvald så handlar det om ofrivillig ensamhet. Ofrivillig ensamhet är en upplevelse av att inte känna sig önskvärd, efterfrågad eller delaktig i en grupp – eller att ens delaktighet är villkorad. Att ha sociala sammanhang är ett grundläggande mänskligt behov. Att inte känna sig inkluderad och självklar i en grupp, eller inte känna sig sedd och efterfrågad, är exkluderande och exempel på psykisk eller relationell mobbning.
7 procent av mellanstadieeleverna respektive 6 procent av högstadieeleverna säger att det stämmer dåligt eller mycket dåligt att de har någon att vara med på rasterna om de vill det.