Ofrivillig ensamhet

Att ha vänner och sociala sammanhang är ett grundläggande mänskligt behov. Elever som känner sig ensamma är mycket högre grad också utsatta för mobbning, kränkningar och otrygghet än de som inte känner sig ensamma. Ensamheten kan i många fall också leda till sämre skolresultat och negativa konsekvenser för hälsan.

Så pratar du med barn om hur de har det i skolan

Då vi lever i strukturer där det sociala livet är önskvärt och högt värderat kan ens självbild och självkänsla naggas i kanterna om man står utanför den sociala normen. För de barn som inte blir tillfrågade eller har någon som längtar efter en i skolan kan känslan av att inte vara önskvärd också bli väldigt påtaglig. Förutom att det är ett stort stigma att inte tillhöra den sociala gruppen kan ofrivillig ensamhet för unga lätt bli en dubbelbörda då man gärna inte vill göra föräldrar eller andra nära oroliga. Som vuxen måste man därför ofta nysta i hur ens barn har det i skolan. Men hur kan vi prata om ensamhet?

Det är inte helt ovanligt att prata i termer som utgår från den sociala normen och ställa frågor såsom “vem har du lekt med idag?”. Försök i stället tänka bredare för att kunna granska hur ditt barn faktiskt har det.

Här kommer några tips om vad du kan ställa för frågor till barn och unga om hur de har det i skolan

  • Berätta om två bra saker och två mindre bra saker från din dag.
  • Vilka aktiviteter fanns på rasterna idag?
  • Hur är det under raster och mellan lektionerna?
  • Är du orolig för att vara ensam i skolan?

I åk F-3 svarar 25% att de brukar vara oroliga för att bli ensamma på rasten. Åk 3-6 svarar 28% att de känner sig ensamma i skolan. I Åk 6-9 svarar 17% att de känner sig ensamma i skolan.

Siffror från Friendsrapporten 2019

Friends barn- och ungdomsråd om ensamhet och utanförskap

porträtt av Isabelle Graveleij som är medlem i friends barn- och ungdomsråd

”Om jag någonsin fick vara med blev jag alltid vald sist”

– Efter min erfarenhet av ofrivillig ensamhet har det fått mig att tänka till på hur man ska behandla andra människor, berättar Isabelle, medlem i Friends Barn- och ungdomsråd.

Läs Isabelles berättelse

Ibland känns det som jag är ett spöke i och utanför skolan. Jag säger till fröknarna men det känns som att de inte bryr sig om precis mig när jag känner mig ensam, eller om någon har sagt eller gjort något.

Elev åk 3-6