Guide för att prata med ditt barn om sexuella trakasserier

Att lyssna och skapa förtroende, oavsett om något har skett eller inte är det två av de viktigaste sakerna du kan göra som förälder. Detta lägger grunden för att kunna hjälpa ditt barn på bästa sätt.

Ta samtalet tidigt

Oavsett om ditt barn har blivit utsatt för sexuella trakasserier eller inte är det viktigt att introducera samtal om sexuella trakasserier och samtycke med dina barn redan i förskoleålder. Du kan göra detta utan att nämna just ordet sexuella trakasserier. Prata istället om att ditt barn bestämmer över sin egen kropp och förklara vem som får röra hen och när. Berätta för ditt barn att det alltid är okej att säga nej, och att det alltid krävs samtycke för att röra någon annans kropp. Prata om vad ditt barn kan göra om någon rör hens kropp på ett sätt som känns fel.

Frågor som du kan ställa till ditt barn:

• Vad brukar du säga eller göra om någon vill krama eller pussa dig fast du inte vill?
• Vad skulle du kunna säga om du tycker att någon är för närgången? (Exempelvis ”stopp”, ”nej” eller ”det här känns inte bra”.)
• Vem skulle du vilja prata med om du känner att någon har gjort något mot dig som inte känns bra?

Läs också våra tips om hur du kan stärka ditt barns integritet

Om ditt barn blivit utsatt för sexuella trakasserier

Att skapa en förtroendefull relation handlar bland annat om att skapa ett positivt och respektfullt möte med ditt barn, där du tydligt visar att du litar på hen och att ditt barn kan lita på dig.

Låt ditt barn berätta om vad som hänt, utan att du gör någon värdering av det hen berättar. Lyssna mer än du själv pratar och låt ditt barn berätta så fritt som möjligt. Använd öppna frågor såsom ”berätta mer” eller ”vad hände sedan”. Låt det få ta sin tid, ditt barn måste få berätta i sin egen takt. Avstå från att ge råd i första skedet och fyll inte i tystnader som kan uppstå. Försök stå ut när det blir tyst. Bekräfta det som ditt barn berättar.

Många barn känner skuld och skam när de blivit utsatta, och berättar därför inte om sin utsatthet för sina föräldrar. De kan även vara rädda för att den de berättar för inte ska tro dem eller inte ska orka ta emot det som sägs. Om ditt barn berättar för dig om sina upplevelser, se det som ett fint förtroende. Visa därför tydligt att du tar situationen och berättelsen på stort allvar.

Att berätta om sina upplevelser kräver mod. Bekräfta ditt barn genom att berätta att det är modigt att hen berättar.

Det är vanligt att sexuella trakasserier är förknippat med skuld och skam. Det kan bland annat bero på att den som utsatt barnet fått det att tro att det är hens fel eller ansvar. Här har du som förälder en viktig roll i att avlasta ditt barn från dessa känslor. Det är aldrig den som blivit utsatt som har gjort något fel.

För att hjälpa ditt barn att komma ur känslor som skuld och skam behöver du själv vara trygg och säker i att prata om sexuella trakasserier. När du är det ger du ditt barn signaler om att detta inte är något skamfyllt att prata om. Vi behöver tillsammans minska det tabu som finns kring sexuella trakasserier. Om det inte är naturligt för vuxna att prata om detta ämne, hur ska då barn och unga våga berätta om sina upplevelser och erfarenheter?

Det är lätt som förälder att känna oro och vara nyfiken. Det är viktigt att du respekterar ditt barns privatliv men ändå visar att du är nyfiken och vill veta vad som sker. Vissa saker tillhör att vara ung, förutsätt inte att ditt barn döljer saker eller inte vill berätta. Tänk tillbaka till när du själv var ung och vad du valde att berätta för dina föräldrar.

Undvik att fråga ut ditt barn, det leder ofta till att barnet blir sur och inte vill prata. Ställ öppna och nyfikna frågor där du visar att du är genuint intresserad av ditt barn och hens relationer.

Prata om hemligheter

Med yngre barn kan du prata om att det finns hemligheter som känns bra och roliga men det finns också hemligheter som känns dåliga. Bra och roliga hemligheter känns bubbliga i magen och kan exempelvis vara en födelsedagspresent till mamma. Dåliga hemligheter ger ofta ont i magen och kan till exempel vara när någon varit dum och sedan sagt att detta inte får berättas för någon.

Med äldre barn kan ni prata om hemligheter utifrån hur det känns att få förtroende och att det kan vara tungt att bära på hemligheter. Det kan vara tufft för en tonåring att få veta att ens kompis blivit utsatt och dessutom inte få berätta det för någon.

Oavsett barnets ålder är det viktigt att du som vuxen är tydlig med att det alltid är okej att berätta för vuxna om dåliga hemligheter, även om någon har sagt att barnet inte får berätta. Vuxna har alltid ett ansvar att hjälpa ett barn som har blivit utsatt.

Förklara för ditt barn vilket ansvar du som förälder har. Var tydlig och förklara för ditt barn vad du kommer göra med informationen. Det är viktigt att ditt barn känner att hen har kontroll över situationen och vet vad som kommer ske i nästa steg.

Berätta för ditt barn att du vill samarbeta med förskolan, skolan eller föreningen, om det är så att eleven eller eleverna som utsatt ditt barn går på samma förskola, skola eller är med i samma förening. Det ingår i förskolans och skolans uppdrag att förebygga sexuella trakasserier. Fråga hur ni kan samarbeta och hjälpas åt i detta oerhört viktiga arbete. Vilka frågor diskuteras just nu och vilka möjligheter har ni att ta vid i hemmet.

Om ditt barn har blivit utsatt för ett brott rekommenderar vi att ni gör en polisanmälan.

Barn som blivit utsatta för sexuella trakasserier kan må dåligt över en längre tid. Känslorna försvinner sällan efter ett enstaka samtal. Visa att du som förälder finns där för ditt barn. Fortsätt fråga ditt barn hur hen mår över en längre tid framöver.

Visa att du finns där och tro på ditt barn. Påminn ditt barn om att hen alltid kan berätta om något inte känns bra. Låt det ta tid, barn måste få berätta i sin egen takt.