Kunskapsbanken
Rasism inom barn- och ungdomsverksamhet
Rasism bygger på fördomar och stereotypa tankar om hur vissa individer och grupper är eller bör vara. Här reder vi ut vad rasism är, hur det kan ta sig uttryck och hur barn- och ungdomsledare kan arbeta för att motverka rasism.
Hitta på sidan
Vad är rasism?
Rasism innebär att människor eller grupper anses vara mer eller mindre värda på grund av exempelvis etniskt ursprung, hudfärg, kultur, folkgrupp eller religion. Om någon blir utsatt för kränkningar kopplade till diskrimineringsgrunden etnisk tillhörighet eller religion, kallas det för rasism. Rasism bygger på fördomar och stereotypa tankar om hur vissa individer och grupper är eller bör vara. Dessa idéer har sin grund i rasbiologi, där människor delas upp i raser och tillskrivs olika egenskaper. Vår historia har bidragit till rasistiska strukturer i samhället, som leder till att människor behandlas orättvist. Denna så kallade biologiska rasism baseras på att det finns underlägsna och mer överlägsna raser och att människor därmed kan behandlas på olika sätt med hänvisning till ras. Dagens rasism kan ses som en konsekvens av den biologiska rasismen och som lever kvar i samhällets alla system.
Hur tar sig rasism uttryck?
Rasism kan ta sig uttryck på många olika sätt. Ofta sker det i form av taskiga kommentarer, till exempel att använda ”n-ordet”, att säga något nedvärderande om någons religion eller säga att någon anses vara mindre svensk än andra på grund av sin hudfärg. Det kan även ske mer subtilt som till exempel om en ledare återkommande bara ger ordet till barn och unga med ljus hudfärg.
Det kan också handla om förväntningar på att någon ska vara på ett visst sätt eller ha vissa intressen kopplat till vilket land personen eller hens familj kommer ifrån eller vilken religion de har.
Har du hört talas om mikroaggressioner?
Här ser du vad andra har svarat på den här frågan.
Mikroaggressioner – en form av rasism
Mikroaggressioner kan ske både avsiktligt och oavsiktligt. Det är ofta handlingar som går obemärkt förbi, eller bortförklaras när vi ser eller hör dem en och en. Men dessa handlingar skapar en stor utsatthet för den som hela tiden utsätts för dem. Effekten blir att barn och unga som utsätts för mikroaggressioner känner att de inte har en självklar plats i Sverige på grund av till exempel sin hudfärg eller religion. Det kan även handla om att ständigt behöva vara på sin vakt och beredd på att bli utsatt eller ifrågasatt.
Exempel på mikroaggressioner:
- ”Var kommer du ifrån egentligen?”
- ”Jag bara måste få känna på ditt hår.”
- ”Är inte hijab en symbol för förtryck?”
Minoritetsstress
Att bryta mot normen eller att bli utsatt för mikroaggressioner kan leda till något som kallas för minoritetsstress. Det kan uppstå som en konsekvens av att ständigt behöva förklara sig, att mötas av oförståelse, nedsättande kommentarer, eller att pekas ut som någon som bryter mot normen, både direkt och indirekt. Det kan till exempel innebära att en muslimsk tjej eller kvinna ständigt behöver förklara varför hon väljer att bära hijab, eller att läsa nyheter om att politiker vill förbjuda muslimska tjejer och kvinnor från att bära hijab. Dessa upplevelser i vardagen bidrar till att individer bygger upp en bank av dåliga erfarenheter, som de bär med sig i vardagen. Det kan leda till att individer som upplever minoritetsstress går omkring med en ständig oro och stress, eller en känsla av att behöva vara beredd på att bli dåligt bemött eller på att utstå kränkningar.
Konsekvenser av rasism
Rasism och rasistisk mobbning påverkar det enskilda barnet eller ungdomen och hens känsla av att känna tillhörighet på sin fritidsaktivitet, men påverkar också de barn och unga som bevittnar beteendet. Även de utsattas familjer påverkas negativt av barnets utsatthet. I verksamheter där rasistiska kommentarer normaliseras kan detta även påverka klimatet och gemenskapen i gruppen och verksamheten. På individnivå kan rasistisk mobbning ha långsiktiga negativa effekter på barns och ungas kognitiva funktioner och fysiska och mentala hälsa. Rasism och dess konsekvenser kan leda till kronisk stress bland barn, vilket påverkar förutsättningarna att leva ett hälsosamt liv.
Internaliserad rasism
Barn och unga som återkommande utsätts för rasism kan till slut börja internalisera (införliva) det som de utsätts för. De börjar till slut tro att de är underlägsna och mindre värda och de anpassar sig efter de negativa budskap som de hör om människor som dem själva, och de kan börja förneka sin etnicitet, religion och kulturella arv.
Är rasism olagligt?
I Sverige ska alla ha samma rättigheter och möjligheter, oavsett vilken hudfärg eller religion de har. Barnkonventionen, som är lag i Sverige, är tydlig med att inget barn får diskrimineras eller utsättas för våld och trakasserier.
Etnicitet och religion är två av diskrimineringsgrunderna som finns med i diskrimineringslagen. Föreningar, religiösa samfund och fritidsgårdar omfattas inte av diskrimineringslagen på samma sätt som exempelvis skolan, som har krav på sig att arbeta med aktiva åtgärder mot diskriminering. Däremot har alla människor rätt att inte bli diskriminerade, oavsett plats. Förebyggande insatser mot både kränkningar, trakasserier och diskriminering är avgörande för att skapa trygga och inkluderande fritidsaktiviteter för alla barn och unga.
Så många upplever rasism i skolan
Friendsrapporten 2022, som baseras på enkäter och förmedlar barns röster, visar att den vanligaste formen av trakasserier, både på mellan- och högstadiet, har koppling till etnicitet.
Vanligaste grunderna för trakasserier
Åk 3-6
Åk 3-6
Åk 3-6
Åk 6-9
Åk 6-9
Åk 6-9
Drygt 50 procent av eleverna på högstadiet svarar även att det finns en jargong, eller ett språkbruk, som har koppling till vissa etniciteter eller kulturer. Motsvarande siffra för olika religioner är drygt 40 procent.
Hur kan barn- och ungdomsledare motverka rasism?
Alla vuxna har ett ansvar att agera för barns bästa och skapa verksamheter där barn och unga känner sig inkluderande. I din roll som barn- och ungdomsledare har du möjlighet att göra skillnad och se till att alla barn är trygga i verksamheten. Här ger vi förslag på insatser för att motverka rasism. En central del i det arbetet är att skilja mellan handling och person, samt att våga prata om rasism.
Vem är rasisten?
Mobbningsforskning har historiskt sett fokuserat på att försöka urskilja individuella karaktärsdrag som gör någon till mobbare, medan alltmer av den aktuella forskningen om mobbning snarare letar efter strukturer och skolkulturer som möjliggör mobbning. På samma sätt hamnar fokus ofta på individen när rasism kommer på tal. Huvudfrågan blir: ”Vem är rasisten?”, där den enskilda personens rasistiska värderingar eller handlingar pekas ut. En väg till förändring är i stället att rikta fokus mot de strukturer som möjliggör fenomenet rasism.
Om ledare får kännedom om att ett barn eller en ungdom har sagt eller gjort rasistiska handlingar, är det alltså viktigt att fokusera på handlingen som rasistisk. Vi måste separera handlingen från personen och inte tänka på barnet som rasist, utan att det är något rasistiskt som har inträffat. Vi måste erkänna det som har hänt och sedan våga prata om det. Det mest betydelsefulla du som ledare kan göra är att ta barn och unga på allvar när de berättar om sina upplevelser, samt att fortsätta prata, även när det blir obekvämt. Ibland är det svårt att upptäcka rasism. En central del i att jobba mot rasism är att identifiera och erkänna det.
Här är förslag på insatser för att motverka rasism i din verksamhet:
Det kan kännas utmanande och obekvämt att jobba med frågor som du inte kan så mycket om. Utan kunskap är det också svårt att förstå varför arbetet är viktigt, och hur det ska göras. Om du känner att du saknar viss kunskap, exempelvis hur rasism kan ta sig uttryck eller vilka mekanismer som ligger till grund för rasism är det viktigt att du läser på kring ämnet. Diskutera gärna ämnet med andra ledare i verksamheten för att skapa samsyn, eller lyft med ansvariga i din verksamhet att ni önskar kunskapshöjning kring ämnet. Tillsammans kan ni i verksamheten hjälpas åt att utforska och diskutera det ni tycker är utmanande.
Mer om rasism från Friends
- Webbkurs: Skolan och rasismen
- Antirasistisk handbok
Normer är osynliga regler för hur vi ska se ut, prata och bete oss. Det finns normer som är positiva, men det finns även normer som begränsar och stänger ute. Utifrån majoritetsbefolkningens normer i Sverige så ses det som normalt att fira jul genom att titta på Kalle Anka och äta julskinka. Medan firandet av Sabbat eller Eid al-fitr ofta ses som annorlunda och avvikande. Normer riskerar att sortera människor och tillskriva dem olika egenskaper. Normerna förstärks också av de fördomar och stereotypa idéer vi har av olika kulturer, religioner och hudfärger.
Här är några konkreta tips på hur du arbetar med normer och inkludering kopplat till rasism.
- Se över vilket språkbruk och vilka jargonger som förekommer i verksamheten, både bland barn och unga samt hos ledare. Förekommer exempelvis rasistiska skämt eller negativa kommentarer? Får dessa i så fall gå obemärkt förbi?
- Se över vilka perspektiv som får ta plats i er verksamhet och vilka som representeras i exempelvis filmer eller material som ni använder. Olika kulturer, religioner och hudfärger bör representeras i verksamheten. Se till att detta är återkommande och att inte en person eller en skildring ska representera alla. Gör en inventering och, baserat på den, skriv en lista över filmer, litteratur, musik eller annat material som ni skulle vilja använda.
- Ifrågasätt och synliggör rådande normer. Det kan du göra genom värderingsövningar och diskussionsövningar. Det är viktigt att då fokusera på hur normer påverkar alla och inte bara de som bryter mot normer. Kom ihåg att människors rättigheter och friheter aldrig får ifrågasättas – detta kan vara skadligt för normbrytande personers trygghet i verksamheten.
Mer om normer från Friends
Stöttande och tillförlitliga vuxna bidrar till en tryggare miljö. Därför är det viktigt att fundera på hur ni kan skapa trygga och tillitsfulla relationer mellan ledare samt barn och unga. Våga fråga och prata med barn och unga om rasism. Du måste inte ha alla svar med en gång. Börja med att bara lyssna och be barn och unga att berätta mer. Sedan kan du fundera på hur ni kan ta det vidare. Och kom ihåg att prata med, och ta hjälp av, andra ledare. Tillitsfulla relationer mellan vuxna och barn är också viktiga för att barn och unga ska vilja berätta om något har hänt.
Det är viktigt att alla som är ledare i verksamheten alltid agerar när ni får kännedom om rasistiska kränkningar och mobbning. Det behöver finnas en samsyn bland alla ledare och ni behöver vara överens om hur ni ska agera i olika situationer. Om ni inte agerar riskerar det kränkande beteendet att normaliseras. Det finns då en risk att det leder till mer långvarig utsatthet och att kränkningarna blir grövre.
Här kan du läsa mer om hur du kan agera när någon har blivit utsatt
