Prata med ditt barn om mobbning

Att lyssna, skapa trygghet och förtroende, oavsett om något har hänt eller inte, är tre av de viktigaste sakerna du kan göra som vuxen. Detta lägger grunden för att du ska kunna hjälpa barnet på bästa sätt. Lyssna utan att värdera det som barnet berättar.

Visa att du har tid för barnet, både i ord och handling, och undvik att titta på klockan eller mobilen. Det är lätt att fråga: ”Hur var det i skolan idag?” samtidigt som du skyndar dig att få klart middagen. Om du inte visar barnet att du har fokus på samtalet kan det signalera att du inte är intresserad och resultera i ett kort svar som: ”Jag vet inte” eller ”Det var som vanligt”.

Välj ett bra tillfälle

Fundera kring när det är bäst att prata med ditt barn om svåra saker. Är det vid middagsbordet, på en promenad eller innan läggdags? Många barn tycker att det är jobbigt och svårt att prata med någon om jobbiga saker och samtidigt ha ögonkontakt. Då kan det vara lättare att gå en promenad eller ta en biltur.

Var tydlig med att:

• Ditt barn är modigt som berättar om mobbningen.
• Ditt barn inte har gjort något fel och att ingen har rätt att behandla någon på det sätt som hen har blivit behandlad.
• Det är vuxnas ansvar att stoppa mobbningen.

Om ditt barn inte vill prata

Om barnet inte vill prata när du har tänkt det, säg att du finns där om hen vill prata vid ett annat tillfälle. På så sätt kan barnet välja själv när hen är redo att prata. Du kan även tipsa barnet om att hen kan prata med någon annan vuxen som hen känner sig trygg med, exempelvis en lärare, kurator eller en släkting.

Öppna frågor

Hjälp barnet att berätta om situationen genom att ställa öppna frågor som de inte kan besvara med ja, nej, bra eller dåligt. Öppna frågor börjar med när, vad, vem, hur och var.

Exempel på öppna frågor du kan använda:

• Vad var det som hände?
• Hur blev det för dig då?
• Vad hände innan situationen blev kränkande?
• Vilka var inblandade? Vilka var det som såg det som hände?
• Hur skulle du vilja att vuxna hjälper dig att lösa situationen?

Frågor som öppnar upp för ett berättande

• Kan du berätta vad som hände från början?
• Berätta gärna vad som gjorde att du kände dig ledsen, sårad och mindre värd?

Frågor som kan hjälpa dig att få mer klarhet i vad som har hänt

• Fanns det några vuxna som såg? Vad gjorde de i så fall?
• Har du berättat om detta för någon vuxen på förskolan eller i skolan?

Dokumentera

Skriv gärna ner det som barnet berättar. Det är bra att ha dokumenterat för att minnas situationen om ditt barn är utsatt och mobbningen inte upphör.

Låt samtalet handla om barnets upplevelse och låt barnet få prata till punkt. Det är lätt att som vuxen vilja komma med egna förslag och lösningar. Om vi tar över samtalet kan det innebära en risk att barnet sluter sig och inte vill berätta mer. Tänk också på att inte överföra din egen oro på barnet. Det kan förstås vara svårt när det finns en oro för barnets mående och situation.

Försök också att återberätta det som barnet har sagt, på så sätt kan du säkerställa att du har förstått och att du inte har missat något.

Exempel på hur du kan formulera dig:

• Stämmer det att…?
• Har jag förstått situationen rätt…?
• Låt mig se om jag har hängt med…

Våga vara tyst

Våga vänta ut barnets historia om det skulle bli tyst under samtalet. När det blir tyst är det lätt att som vuxen bryta tystnaden genom att börja prata. Risken finns då att du tar över samtalet eller stressar barnet. Låt barnet få ta sin tid, ibland behöver barn tid att tänka innan de berättar vidare.

Det är alltid vuxnas ansvar att stoppa mobbning och att hjälpa barn och unga. Förklara för barnet att detta är en situation som går att förändra och att du som vuxen finns där för att hjälpa till att förändra situationen. Lova dock inget som du inte kan hålla. Det kan leda till att barnet tappar förtroendet för dig och inte berättar om något sker i framtiden.

Det kan också vara bra att prata med barnet om hur hen själv kan påverka sin situation. Många barn och unga som blir utsatta för mobbning får ett försämrat självförtroende som behöver byggas upp på nytt.

En metod kan vara att fokusera på de tillfällen och situationer där barnet känner sig tryggt.

Fråga ditt barn:

• I vilka situationer känner du dig trygg?
• Vad är det som gör att du känner dig trygg just då?
• Kan det överföras till andra situationer och miljöer?

Har barnet blivit utsatt i exempelvis förskolan, skolan eller föreningen bör du kontakta dem för att informera om situationen. Om barnet inte vill att du ska gå vidare med det som hen har berättat måste du ibland agera i alla fall, för barnets bästa. Men berätta alltid för barnet vad du kommer att göra i nästa steg, håll inte det hemligt för barnet. Om du håller det hemligt eller går bakom ryggen på ditt barn kan det försämra er relation.

Följ upp

Kom ihåg att prata med ditt barn ofta och fråga om situationen har förändrats för hen. Om ni har haft kontakt med förskola, skola eller idrottsförening, berätta för barnet om vad ni har kommit fram till och vad som kommer att ske härnäst. Ditt barn behöver känna att hen har kontroll över situationen och vad som kommer att hända framöver.