Sverige behöver ta ett helhetsgrepp om mobbning – oavsett om den sker i skolan eller digitalt

Den här debattartikeln publicerades först i Sydsvenskan 14 februari 2026

Mobbning delas ofta upp i två kategorier – den som sker i skolan och den som sker digitalt – som om barns vardag gick att dela upp så enkelt. Men för barn hänger allt ihop.

EU-kommissionen har nu presenterat en handlingsplan mot nätmobbning. Det visar att unionen tar barns utsatthet i digitala miljöer på allvar och att medlemsländerna måste ta ett gemensamt ansvar.

Men om EU:s arbete ska bli så kraftfullt som dagens situation behöver varje medlemsland också ta ett tydligt ansvar på hemmaplan. Sverige bör gå före och visa vägen.

Kränkningar sker i klassrum, på skolgårdar och i korridorer – och fortsätter i mobilerna på kvällarna. Det som börjar under en lektion kan snabbt eskalera i klasschatten. För barn finns ingen mobbningsgräns mellan skola och fritid. Utsattheten är sammanhängande, även om vuxenvärldens ansvar är uppdelat.

Sex av tio elever har utsatts för kränkningar, hot eller våld det senaste året. Tre barn i varje klass är utsatta för mobbning. Statistiken kommer från Friendsrapporten 2025, som bygger på en nationellt representativ undersökning genomförd av Novus under våren 2025. Totalt deltog 1 026 elever i åldern 9–16 år.

Friends möter dagligen barn och vårdnadshavare som beskriver hur utsattheten rör sig utan tydliga gränser mellan skolans miljöer och digitala plattformar. De som söker hjälp möts ofta av ett uppdelat system, där ansvaret för stöd beror på var kränkningen har ägt rum. Under tiden fortsätter utsattheten och barnens tillit till vuxenvärlden försvagas.

EU:s handlingsplan är viktig eftersom den visar att Europas länder tar ett gemensamt ansvar. Samtidigt speglar den också en uppdelning mellan nätmobbning och annan mobbning. För att åstadkomma en förändring behöver insatserna utgå från barnens hela livssituation.

Länge har Sverige varit en förebild inom EU genom en lagstiftning som tydligt kräver att skolor agerar mot kränkningar i ett tidigt skede, innan de blivit grova eller systematiska. Den förebyggande ansatsen har varit central: att upptäcka signaler, dokumentera, utreda och sätta in åtgärder tidigt. Det har gett Sverige en stark position som kunskapsnation i arbetet mot mobbning.

Men de förslag som regeringen nu lagt fram innebär att skolan i högre grad endast ska behöva agera vid allvarliga eller upprepade kränkningar. En sådan förskjutning riskerar att försvaga barns skydd och minska drivkraften i det förebyggande arbetet. Sverige bör istället fördjupa det förebyggande arbetet och behålla sin roll som förebild för andra medlemsländer.

Frankrike visar att en nationell mobilisering mot mobbning är möjlig. Där har förebyggande arbete i skolan, gemensamma verktyg, stödlinjer och tydliga nationella strukturer samlats i ett sammanhållet ramverk. Mobbning behandlas som ett samhällsproblem, oavsett om den sker i klassrummet eller på nätet. Ett liknande helhetsgrepp behövs i Sverige – inte minst för att Sverige ska kunna bidra med erfarenhet i det europeiska samarbetet.

Nu genomförs den största skolreformen i Sverige på 30 år – skolorna får nya regler för hur undervisningen ska gå till och elever som behöver hjälp ska få stöd tidigare än idag. När så omfattande förändringar sker behövs en sammanhållen nationell plan för skoltrygghet och mot mobbning. Utan en sådan riskerar arbetet mot kränkningar att bli splittrat och kortsiktigt.

Det förebyggande arbetet måste stärkas i varje skola med fokus på närvaro av vuxna, trygga relationer, tidig upptäckt av problem och systematisk trygghetskartläggning så att insatserna blir långsiktiga, likvärdiga och effektiva.

För att Sverige ska vara ledande i EU:s arbete mot mobbning krävs en nationell plan som omfattar barnens hela vardag – skola, fritid och digitala miljöer – och som tydliggör ansvar och samverkan mellan skola, vårdnadshavare, civilsamhälle och digitala plattformar. Det behövs också ett nationellt centrum mot mobbning som samlar kunskap, stöttar skolor i att omsätta den i praktiken, följer upp effekter och säkerställer att arbetet är långsiktigt och baserat på kunskap och beprövad erfarenhet.

Barns liv är inte uppdelade i olika arenor. Det får inte heller vuxenvärldens förebyggande arbete vara.

Maja Frankel
Generalsekreterare för Friends