Noahs berättelse
"Vuxenvärlden måste kunna prata om strukturella problem"
När Noah var 8 år flyttade hans familj till en ny stad och han började i en klass där han inte kände någon. En av dom första sakerna som hände var bland annat att ett föräldrapar till en tjej i klassen inte ville ha honom i samma klass som sin dotter. Noah hade fel hudfärg enligt föräldrarna.
För elever som känner sig utsatta för diskriminering och trakasserier är det viktigt att få tydlig bekräftelse på att skolan inte accepterar sådana uttryck. Kränkningar och mobbning kan drabba vem som helst. Många studier visar dock att vissa grupper är mer utsatta än andra.
– Jag fick också höra en mängd rasistiska kommentarer från eleverna i skolan. Jag kallades för n-ordet och apa. Ingen av lärarna eller dom andra eleverna som såg på gjorde någonting. Alla dessa kommentarer sätter sina spår i mig och det har jag märkt nu när jag blivit lite äldre.
Noah har under delar av sin skoltid tvingats stå ut med rasistiska kommentarer och han önskar att fler våga säga ifrån.
Den smärtsamma vardagen och ständiga trakasserierna vände när Noah och hans familj flyttade till Stockholm efter några år. I hans nya klass blev han inte längre utsatt för rasistisk mobbning. Nu går han första året på gymnasiet och under hösten har de haft flera lektioner dedikerade till att prata om Black Lives Matter-rörelsen och rasismens historia.
– Det kändes jättebra, det var kul. Det var skönt att se att de flesta i klassen höll med om det som sades om att behandlas olika beroende på hudfärg. Jag tycker att det är ett ämne som fler skolor behöver uppmärksamma tidigt i grundskolan.
När en grupp visar att vi tycker att ett problem är väldigt viktigt att prata om då kommer fler känna sig stärkta att prata om det. Det handlar om att vuxenvärlden måste kunna prata om strukturella problem.
