Kunskapsbanken

Forskningsstudie om ensamhet och uteslutningar i fritidshem

En sammanfattning av Lina Lagos och Helene Elvstrands studie ”Jag har oftast ingen att leka med”. De presenterar tre typer av social uteslutning och ger tips på hur vuxna kan arbeta för att motverka ensamhet.

Vi observerade flera elever som stor del av tiden gick omkring ensamma eller som beskrev för oss att de inte ”brukade ha någon att leka med”. Vi såg också elever som fick vara med i lekar på nåder, eller som direkt avvisades av andra när de ville vara med i lekar eller aktiviteter.

Om studien

I vår studie om ensamhet och uteslutningar i fritidshem (Lago & Elvstrand, 2019) deltog vi i fritidshemsverksamheten i tre olika skolor. Syftet med dessa deltagande observationer var att studera elevers sociala samspel, lek och kompisskapande.

För merparten av eleverna visade sig fritidshemmet vara en positiv social plats, där de beskrev att de hade tid och möjlighet att vara med kompisar och leka. Det går väl i linje med den del av fritidshemmets uppdrag, som betonar elevers relationsskapande. I några av våra observationer och samtal framkom dock bilden av ett annat fritidshem, ett fritidshem som inte var en positiv social plats. Vi observerade flera elever som stor del av tiden gick omkring ensamma eller som beskrev för oss att de inte ”brukade ha någon att leka med”. Vi såg också elever som fick vara med i lekar på nåder, eller som direkt avvisades av andra när de ville vara med i lekar och aktiviteter.

Fritidshemmet kan alltså både vara en plats som ger elever positiva sociala erfarenheter, och möjlighet att delta i, och träna på, önskade sociala relationer. Och det kan vara en plats där elever blir exkluderade, och där den övergripande sociala erfarenheten är att vara ensam och utanför. Eftersom fritidshemmet har ett uppdrag att bidra till elevers sociala lärande ser vi att vissa elever får träna på socialt samspel, medan andra elever framför allt lär sig att hantera ensamhet. Denna dubbelhet är viktig för dem som arbetar i fritidshem att ha kunskap om, och beredskap för.

Tre typer av social uteslutning

I vår studie identifierade vi tre olika typer av social uteslutning, som på skilda sätt kunde kopplas till fritidshemmets villkor, och de förutsättningar som elever får för att relationsskapa. Vi har valt att kalla dessa olika typer av social uteslutning för:

Osynliggörande
Villkorat deltagande
Avvisande handlingar

Osynliggörande

Osynliggörande handlar om situationer i vilka enskilda elever framstår som närmast osynliga för andra. Dessa situationer präglas framför allt av att “ingen gör något” snarare än att någon gör något för att vara elak eller för att utesluta. Vi observerade några elever som under vår tid i fritidshemmet inte deltog i särskilt mycket socialt samspel. Under ganska långa perioder uppmärksammade vi att ingen talade med, bjöd in eller på annat sätt sökte kontakt med dessa barn. Ett exempel är Vidar, 6 år.

Exempel: Vidar, 6 år

Det är sommarlov på fritidshemmet och ganska fria aktiviteter. De största barnen har initierat vattenkrig, och en bit av skolgården tas upp av denna lek. Vidar, en av sexåringarna, går omkring alldeles ensam på skolgården under lång tid. Han går runt på de olika ställena och rör sig hela tiden lite försiktigt. En stund går han bort och sätter sig i trädkojan i ena hörnet av skolgården. Under hela den ganska långa utevistelsen pratar han bara en kort stund med ett annat barn. Ingen av fritidshemslärarna tar heller kontakt med honom.

Det vi ser i dessa situationer av osynliggörande är att fritidshemmets rörliga verksamhet kan bidra till att dessa elever är svåra att få syn på. Det är inte ovanligt att elever rör sig mellan aktiviteter på ett liknande sätt. Problemet uppstår när samma elev “osynliggörs”, återkommande eller över tid. Detta är något som vår studie indikerar förekommer, eftersom elever exempelvis kunde förklara att de var vana vid att ha det så här.

Villkorat deltagande

Vi observerade också situationer där elever på ytan verkade vara med i lekar och aktiviteter. Men när vi observerade över tid, och följde dessa situationer nära, framgick att vissa elever fick vara med villkorat. Det kunde innebära att eleven bara fick vara med om hen gjorde som de andra sa, eller var tvungen att ikläda sig en viss roll. Ett exempel var Ville, som fick vara med i två andra pojkars lek om han var deras betjänt och öste sand i en hink. Barn som har ett sådant villkorat deltagande har små möjligheter att påverka leken. I situationer där lärare rör sig mellan många olika aktiviteter, för att ”ha koll”, kan denna typ av uteslutningshandlingar vara svåra att upptäcka Det kan se ut som en lek på lika villkor, när man som vuxen bara passerar förbi en kort stund.

Avvisande handlingar

I andra situationer var handlingarna bakom uteslutandena mer tydliga. Vi observerade också direkta avvisande handlingar där elever, verbalt eller med kroppsspråk (eller både och), visade att ett annat barn inte fick vara med i aktiviteter. Även här använde eleverna fritidshemmet som resurs för att avvisa andra. Ett exempel på det var när eleverna i stället för att säga att någon inte fick vara med sa att ”då gör vi något annat i stället” Som när Nea inte fick vara med i en spa-aktivitet tillsammans med tre andra flickor. På så sätt använde sig eleverna av ett värde som ofta är starkt i fritidshemmet – att själva få välja aktiviteter – vilket gör det svårare för fritidshemspersonalen att reagera.

Tips till fritidshemslärare

Vår studie visar vikten av att fritidshemslärare både har en medvetenhet och en kunskap om hur de kan arbeta med sociala relationer, med fokus på inkluderande och exkluderande praktiker i fritidshem. Det innebär att lärare i fritidshem behöver ha strukturerade sätt att arbeta med, och följa upp, elevers sociala relationer, för att både kunna uppmärksamma och hitta strategier för att motverka ensamhet. Det finns ingen enskild metod som fungerar i alla situationer, men utifrån vår studie ser vi att detta är viktigt för att förebygga ofrivillig ensamhet:

Lägg aldrig ansvaret för att lösa situationen på utsatta elever.
Var lyhörd. Ensamhet är stigmatiserat och vi ser att de elever som upplever utanförskap i vår studie försöker dölja sin ensamhet och de ber inte om hjälp.
Identifiera riskfyllda situationer och se till att det finns vuxennärvaro i dessa. Det kan exempelvis handla om övergångar mellan aktiviteter, när eleverna ska välja grupper eller när det är fri lek ute.
Lär inte bara eleverna om sociala relationer. De flesta elever vet att man ska vara en bra kompis men det kan ändå vara svårt. Vuxna behöver därför vara aktiva och närvarande i olika situationer och praktiskt guida och stötta eleverna.