Vad gör jag när en elev är utsatt i skolan?

Agera alltid när någon är utsatt för kränkningar

Barn och unga är alltid rättighetsbärare, och du som vuxen har ett ansvar för att se till att ingen elev utsätts för någon form av våld i skolan. Det råder förbud mot alla former av kränkningar, trakasserier och diskriminering i skolan. All skolpersonal måste alltid agera vid kännedom eller misstanke om kränkningar. Vid misstanke eller kännedom om att en elev känner sig utsatt är du skyldig att anmäla detta till skolans rektor, som i sin tur ska anmäla vidare till skolans huvudman. Ni ska skyndsamt utreda händelsen och vidta åtgärder.

Läs mer om hur du kan agera vid kränkningar i guiden: Det här ska skolan göra steg för steg

Samtala med elever

Många elever som har utsatts för kränkningar har ofta känslor av skam och maktlöshet, vilket kan göra att de har svårt att berätta om sina upplevelser och känna tillit till skolpersonalens förmåga att komma till rätta med problemet.

När en elev berättar att hen känner sig utsatt är det viktigt att lyssna och ta reda på vad som har hänt. Ge eleven möjlighet att beskriva vad som har hänt. Därefter genomför ni samtal med de elever som varit inblandade i situationen. Samtalen bör ske individuellt och ska fokusera på konkreta händelser.

När du pratar med den eller de elever som har utsatt, tänk på att skilja på person och handling. Det är handlingarna som är felaktiga och behöver förändras. Om eleverna blir skuld- och skambelagda lär de sig antagligen inte hur de ska agera när en liknande situation uppstår.

Tänk på följande när du har samtal med elever:

Skapa trygghet

När ni ska hålla utredande samtal med utsatta elever är det viktigt att få eleven att känna sig trygg. En viktig del i det är att hålla enskilda samtal med de inblandade eleverna. Undvik situationer där den utsatte upplever att ord står mot ord och att hen måste argumentera för att hen verkligen blivit utsatt.

Ta hjälp

Det är er uppgift som vuxna att få eleven att känna att ni vill hjälpa. Var medvetna om att den som utsatts kan känna skuldkänslor och maktlöshet. Om det finns personal på skolan med erfarenhet av, och kompetens för, att leda svåra samtal är det bra att använda er av dem i dessa situationer.

Lyssna

Utredande samtal handlar om att låta eleven ge sin version av händelsen. Utgå från händelseförloppet och försök hålla samtalet så konkret som möjligt.

Ställ frågor

Använd öppna frågor i samtalet, för att få en så omfattande och rättvis bild som möjligt av det som har hänt. Öppna frågor börjar med när, vem, hur och var. Här kommer några exempel:

• Berätta vad som hände.
• Vad hände sen?
• Hur blev det för dig då?
• Vad hände innan situationen blev kränkande?
• Vilka var inblandade? Vilka såg vad som hände?

För att skapa möjlighet för elever att berätta sin historia med egna ord så är det bra att ställa frågor som öppnar upp för ett berättande, till exempel:

• Beskriva vad som hände från början?
• Berätta gärna vad som gjorde att du kände dig ledsen, sårad och mindre värd?

Låt också den utsatte beskriva vad som har hänt, varför det blev som det blev och hur hen tänkte. Fråga eleven vad hen behöver för stöd för att liknande saker inte ska hända igen.

Ta inte över

Det är viktigt att låta eleven prata till punkt. Undvik att, som vuxen, komma med egna förslag och lösningar.

Det här samtalet handlar om elevens upplevelse, men vi vuxna kan ibland tendera att ”ta över” i samtal med barn. Det innebär en risk för att eleven sluter sig och inte vill berätta mer. När eleven har berättat klart är det bra om du återberättar vad hen har sagt, så att både du och eleven kan vara säkra på att du har förstått och inte missat något.

Berätta om fortsättningen

Innan ni avslutar samtalet bör du informera om hur det fortsatta arbetet kommer se ut och vilka åtgärder som kommer att ske. Var tydlig med att skolan har en skyldighet att se till att kränkningarna upphör och att den utsatte eleven har rätt att känna sig trygg i skolan.

Berätta att ni kommer att kontakta de inblandade elevernas vårdnadshavare för att berätta vad som har hänt, och att ni kommer att ha fler samtal med eleverna för att följa upp vad som har hänt och hur eleverna mår.