Hantera kränkningar som idrottsledare

Så hanterar du som idrottsledare akuta fall av kränkningar

Här hänvisar vi till huvudansvarig för trygghetsfrågor i föreningen. Huvudansvarig kan vara ungdomsansvarig, styrelse eller ett trygghetsteam bestående av representanter från olika områden i föreningen, som exempelvis ledare, styrelserepresentant och föräldrar.

1. Ingrip och rapportera

Om du bevittnar en kränkning, under träning, i omklädningsrummet, på läger etc. är det viktigt att du markerar att du har sett vad som hände och att du inte accepterar det. På så vis upprätthåller du föreningens värdegrund och håller den levande, vilket alla vuxna i föreningen behöver göra tillsammans. Du behöver agera när du bevittnar kränkningar som sker mellan barn, mellan ledarkollegor eller mellan barn och ledare. Att alltid agera, är ett gemensamt ansvar som alla vuxna i föreningen delar, oavsett om du sitter i styrelsen, är ledare eller funktionär.

Rapportera till ansvarig ledare och huvudansvarig i föreningen om det är en eller flera deltagare som kränker någon annan. Vi rekommenderar att ansvarig ledare för den utsatta deltagaren håller i utredningen. Detta bör ske i samråd med huvudansvarig. Kontakta huvudansvarig om det är en vuxen i föreningen som kränkt en deltagare.

2. Utred händelsen omedelbart

• Samla information och kartlägg vad som hänt genom samtal med de inblandade. Håll först individuella samtal med den utsatta, sedan den som utsatt. Vid behov kan även andra deltagare vara en resurs i utredningen.
• Analysera orsakerna till varför situationen har uppkommit. Analysera utifrån olika perspektiv: Orsaker hos individer och grupper? Finns det normer och attityder i gruppen som kan påverka att situationen uppkommit? Är kraven för höga på deltagarna?
• Finns liknande fall i föreningen? Hur har ni agerat i dessa fall? Använd den kunskap och erfarenhet som finns. Samarbeta med huvudansvarig.

Var går gränsen i er förening?
Vilka händelser bör utredas och vilka är utagerade genom en tillsägelse?
Diskutera med dina kollegor om ni har samma syn på detta? Om inte, hur påverkar det ert arbete?

3. Kontakta vårdnadshavare

• Kontakta berörda vårdnadshavare i ett tidigt skede.
• Se föräldrar som en resurs i arbetet mot kränkningar! Försök att ha ett förebyggande samverkansarbete med föräldrar i gruppen så att det vid akuta situationer blir enklare att ta kontakt.
• Ta ställning till vilka föräldrar som ska involveras beroende på vilken situation det är, ibland krävs det endast att vårdnadshavare till de som är direkt inblandade involveras. Ibland är det relevant att lyfta problemet med alla föräldrar i gruppen för att en förändring ska komma till stånd.

Ibland är det svårt att se att ens eget barn är inblandat i en mobbningssituation. Vanliga reaktioner hos vårdnadshavare vid kontakt i akuta ärenden är skam och skuld, försvar och ilska.
Hur hanterar föreningen det på bästa sätt?

4. Bedöm insatser

• Bedömningen ska ske utifrån kartläggningen och analysen som gjordes i utredningen.
• Vilken insats som är lämpligast beror på vilken typ av kränkning. Det är olämpligt att ha samma insats eller samtalsmodell för alla former av kränkningar.
• Vem ska ansvara för insatsen? Vem ska praktisk genomföra den?
• Låt deltagarna vara delaktiga i besluten.
• Friends rekommenderar att insatserna delas upp i akuta och långsiktiga insatser.

5. Dokumentera

Dokumentera de händelser som inträffat, från ert första samtal med de inblandade och hur ni gått vidare med ärendet. Dokumentationen är ett stöd och bevis för er då kontakt tas med föräldrarna till de inblandade eller om ärendet leder till vidare utredning.

6. Utvärdera

• Fick vi det önskade resultatet?
• Stoppade vi kränkningarna?
• Hur mår deltagarna idag?

7. Bedöm eventuellt nya insatser

• Behöver vi lägga till något i vårt förebyggande arbete?
• Vilka nya kunskaper har vi fått av det här ärendet?
• Finns det behov av nya insatser utöver det vi gjort?

När insatserna inte gett önskvärt resultat – hur ser plan B ut? Gör en övergripande analys – finns det strukturella problem bakom incidenten som fortfarande finns kvar?
Hur kan vi förebygga så att samma sak inte händer igen?