”Det var som att det var okej att hacka på just mig”

Jag blev mobbad i stort sett under hela den tioårsperiod då jag gick i min grundskola. Skolan var liten och det gick endast 200 elever där från förskoleklass till årskurs nio. Det betydde att om en person hade vänner på skolan så kändes det väldigt tryggt, men om någon kände sig ensam så blev det också väldigt tydligt.
Vilket var det som hände mig.

juni 21, 2021

Min upplevelse är att jag blev utfryst konstant i min klass. De sa ofta elaka kommentarer till mig, gav mig blickar och pratade illa om mig. Det var som att det var okej att hacka på just mig. Och även fast lärarna såg i princip allting så gjorde de ingenting. Jag fick istället gång på gång höra hur jag skulle undvika dem i min klass, inte bry mig om dem, vilket dock blev svårt då vi endast var tjugo stycken i klassen med mig och min syster inkluderade. Jag fick alltså skulden för att de var elaka mot mig, och det kändes som att lärare och andra på skolan förvred sanningen så att det skulle se ut som att jag var problemet. För att det skulle bli mer bekvämt för dem. De som var inblandade i situationen var skolan, mina mobbare och även mina föräldrar. Mina föräldrar var ett oerhört stort stöd för mig, och de gjorde allt i deras makt för att försöka göra situationen bättre. Utan deras stöd hade jag inte klarat det.

I mellanstadiet gick det även över till fysisk mobbning då en tjej i klassen började slå mig, rycka mig i håret och sparka mig. Ofta skedde det i omklädningsrummet, men även på rasterna. Mina föräldrar fick gå på möten med skolpersonalen och tjejens föräldrar, men där sa de åt mina föräldrar att de skulle tycka synd om tjejen istället eftersom hon ”hade det svårt med sig själv”, fast de kunde inte berätta anledningen till varför det var så. Den fysiska mobbningen blev bättre med tiden, men allt det andra fortsatte hela grundskolan.

Situationen förändrades då jag började gymnasiet, något som jag länge hade sett fram emot. Där träffade jag lärare som tog mig på allvar och som behandlades mig rättvist. Och de uppmuntrade mina studier vilket gjorde lektionerna roliga. Jag hamnade i en klass med personer som hade liknande intressen som jag själv.

Jennifer Ottestig

Tillbaka till berättelserna